Omdöme på att ta sig genom nålsögat då?

Äsch, inget särskilt, bara interesting, well defined å feasible....sådeså!

Nålsöga

Många nålsögon ska kvinna genom innan hon är över bäcken. Typ. Å här ropar vi verkligen inte hej.

Men jag tog mig igenom ett idag. Tur att jag är smart å välförberedd (Å smal...).

Min handledare (medelålders man!) sa att det gick att skära med kniv genom genusstrukturerna i rummet när gammelprofessorn gick igång å skulle dela med sig av sina visdomar (till unga kvinnan=mig).

Nu svinäcklig kycklingbiff. Å transfettschokladboll - because I'm worth it!

Tegel

Jag har sagt att det är fint att vara på ett universitet va? Kul miljöer å sånt. Gillar tegel.

Vision 10 år framåt

På jobbavdelningsmöte:

- Alltså, jag har inte läst rapporten men jag tycker att blablablablablablablablablablabla....

Jajamensan. Man i övre medelåldern förstås.

Kan nån ens föreställa sig en kvinna som vågar säga att hon inte läst det hon ska inför just det här mötet? Å att hon vågar erkänna det. Å att hon säger det högt. Å att hon därpå uttalar sig helt jävla osakligt. Å länge.

Inte precis va.


I morse var jag på seminarium. Om hur bolagsstyrelser (offentliga å privata) ska bli mer jämställda utan kvotering. Jämställdhetsministern inledde å även om jag är besviken över att hon aldrig vill kvotera föräldraförsäkringen blev jag impad av alla de insatser nuvarande regeringen faktiskt gjort på området. Å att hon kunde visa på resultat t ex när det gäller mångfalden bland myndighetschefer (som numera utlyses istället för att tillsättas efter partibok). Ganska coolt. Även om hårdare tumskruvar i föräldraförsäkringen som jag tror är en nyckelfråga alltså är att önska.

Så satt jag där å tänkte att vad ska jag själv göra då. Å så påbörjade jag formuleringen av mål. Det här är min vision/mitt handlingsprogram:

Om tio år ska jag ha minst ett kvalificerat och välbetalt styrelseuppdrag.

Jag ska ta på mig uppdrag/uppgifter som jag inte på förhand vet om ifall jag klarar av - för jag kan lära mig det mesta.

Jag ska svara på förfrågningar/ta föreläsningsuppdrag/svara på medias frågor - även när det känns läskigt.

Jag ska be om hjälp å fråga utan att skämmas å utan att ursäkta mig för att jag inte kan allt - för jag kan samtidigt mycket som andra inte kan.

Jag ska säga ifrån när jag eller nån annan blir dåligt behandlad - för gör jag det sakligt å välgrundat tas det alltid emot positivt.

Å i vanlig ordning ska jag välja mina strider omsorgsfullt å be andra om råd att prioritera.

Ett litet steg för mänskligheten

Nu har jag skickat iväg min forskningsplan. Version tvåtusen typ. Så att den kan bli sågad av en rutinerad sågare nästa vecka på nåt slags pre-admission seminar. Jag har gått igenom referenslistan tre gånger å jämfört å sökt på årtal å skrivit om. Å så har jag pdfat om den fyra gånger eftersom jag hittade små "fel".

Det kommer bli nervöst. Jag ska ta på mig nåt bekvämt. Nu ska jag gå hem å bygga ett torn till cheetahn.

Imorgon ska jag gå igenom alla reffar en gång till. Å öva på min ppt-presentation.

Det finns en särskild plats i helvetet

Det här med hjälpsamhet (å bristen på den) å fina människor som ser andra har jag skrivit om tidigare.

Sedan sist har jag fått veta att kollegan inte beter sig märkligt bara mot mig utan även mot andra. Förvisso enbart mot kvinnor, självklart aldrig mot andra män. Å det finns visst hopp om att situationen ändå kan bättras.

Jag har på sistone blivit bekant med inte mindre än tre kvinnor som jag tror kommer vara viktiga i mitt nätverk framöver. Personer som gör mer än de egentligen skulle behöva, som är hjälpsamma å bryr sig om. Som inte håller på mitt å ditt utan delar med sig å vill att det ska gå bra för andra - och dem själva förstås.

Så nej, jag tror fortfarande inte att den där platsen i helvetet är reserverad för kvinnor. Det finns gott om män där också. Eller som i alla fall borde vara där.

Å det finns andra män som är fantastiska å genusanalyserar som få så fort vi möts, som lyfter andra å blir glada när andra är framgångsrika. Dem håller jag också hårt i.

Upp upp ner...

Ena stunden tycker jag att det är en sjuhelvetes bra plan jag har skrivit. Klockren. Så vänder vi å vrider igen å plötsligt känner jag att det här håller inte. Det här är inget bra. Jag är en bluff. Doktorshatten är för nån annan. Det kommer bli hemlösheten å prostitutionen förr eller senare för min del.

Så idag hade jag möte med en redan disputerad kvinna som också jobbat inom mitt projekt å hon sa så fina saker å mailade i efterhand att hon var impad av vad jag hade gjort.

Svårt att själv se det alltid å himla glad blir kvinna när nån annan tar sig ork å tid att uppmuntra.