Pissdag. Jag är en bluff. Jag kan ingenting. Jag vet inte hur jag ska lösa en massa problem. Jag har en massa data men kan inte göra nåt med den. Jag kan göra lite grann med den men jag kan inte analysera resultaten. Har konstant dåligt samvete över att det finns en massa kompetenta människor som kämpar för att få göra sånt här medan jag känner mig velig å värdelös.
Å andra sidan. Jag är antagen till en kurs i epidemiologi å biostatistik. En sån behöver jag verkligen. Jag söker en till när jag ändå håller på, vet ja.
M på mitt kontor är grym. Tur att hon finns. När jag känner för att packa ihop å gömma mig snackar vi om svensk å ukrainsk föräldraledighetspolicy å hur folk utan EU-pass ska få jobb i Sverige. Sånt muntrar upp. Å fastän jag i morse när klockan ringde tänkte tanken: jag kanske skulle se till att bli preggo igen snarast så att jag kan vara föräldraledig å hemma ett tag. Fastän det, kände jag plötsligt att det är himla kul att gå å jobba också.
