Bästa betyget 4-ever and ever

Statistikern: vem har skrivit den texten?

Jag: det är jag.

Statistikern: den om statistisk analys?

Jag: ja...

Statistikern: jaha, den var ju jättebra. Som om nån som verkligen kan statistik har uttryckt sig.

Det går bra nu!

Epi ii -kursen klar!

Föreläsningen för blivande läkare klar (och jag fick in både tvåvägstabuet och majoritetsmissförståndet)!

Och här sitter jag och skriver på min första artikel till avhandlingen.

Trampar på

-       Jag hittar inte min plats i livet.

-       Du kanske är en vandrare.

-       Men jag ser ju inte ens stigen.

-       Man får trampa sin egen stig.

(Chris Forsne citerar Christina Lilienstierna och hennes mormor i P1 morgon 25/9/2014)

Aldrig aldrig slarva

Har gjort en massa liknande analyser och börjar känna att jag vet precis vad de ska visa när jag går igenom de olika excelarken. Jag VET att det inte kommer vara skillnader mellan respondenterna utifrån utbildningsnivå på den här frågan heller. Till exempel. Det är lockande att skriva det utan att kolla efter.

Men så gör ingen bra forskare. Eller hur!?

Jag tänker på forskarna som i åratal försökte få celler att föröka sig. Och så plötsligt plötsligt hände det. Idag är HeLa-cellerna världsberömda. (Läs boken om du inte redan gjort det. Och den här reflektionenför den delen.)

Så det är bara att fortsätta, kolla, kolla, granska, kolla igen, jämföra, dubbelkolla, be någon annan dubbelkolla och så hela tiden fråga mig själv: Är detta rimligt? Hur kan vi tolka och förstå det här? Vilket är viktigt och bör lyftas fram?

Är det något jag inte ska göra så är det att slarva med något bara för att det är tidskrävande. Det får ta den tid det tar. Det ska ju bli bra. Hur ska jag annars få nåt nobelpris?

Med risk för att jinxa

I somras skrev jag så här i ett mail:

Hoppas jag får en medgörlig bebis som sover på nätterna, har förutsägbar dygnsrytm samt gillar att vara med på möten!

Och vet ni vad? Det var precis vad jag fick!

Idag ammade/jollrade sig bebisen igenom ett personalmöte i en aula för att sen sova i sin vagn medan jag jobbade en timme. Han vaknade först när folk i matsalen applåderade ett sjungande Luciatåg lite väl högt.

Årlig uppföljning

Nu har jag varit registrerad doktorand i ett år. Så igår var det dags för min handledare och mig att ha formell avstämning. Allt går enligt planen eller bättre. Utom det lilla avbräcket att jag fick en bebis mitt i. Men vad gör väl det? Bebisar beställer en inte. Och forska går att göra resten av livet.

Förresten är bebisen sjuk för första gången. Hosta, feber, snor och markant minskad matlust. Så den här veckan har jag mest tillbringat i soffan. Bland annat med att titta på Nelson Mandelas minnesstund och Nobelsändningarna. Har glömt vem det var nu men nån av årets pristagare sa att hen (hehe, vem försöker jag lura, klart att det är en HAN) aldrig skulle ha klarat konkurrensen och fått forskningsanslag idag.

På samma sätt sa min forskargruppsledare en gång att han, när han själv doktorerade, kunde ha full koll på alla publiceringar inom sitt forskningsområde genom bibliotekets bevakningslistor. Idag skulle han inte ha en chans. Men, lade han till, att forska är ändå att "stand on the shoulders of giants" så det finns inget alternativ till att ha koll på allt som gjorts tidigare. ALLT. Och så bytte han ämne. Och jag och de andra doktoranderna fick lite mer ångest.

Ett år passerat. Plus de där kurserna och alla förberedelser jag hoppas kunna räkna in. Så om sisådär ett år borde det vara dags för halvtidskontroll trots bebisavbrottet. Vilket kul år det har varit. Vilket kul år det ska bli!

"Det finns i dag handledare som tycker att det är slöseri med tid att ta en fika"

Läsvärt om kvinnliga doktorander å deras förutsättningar.


OBS att jag överlag känner mig som undantaget som bekräftar regeln. Eftersom jag inte sitter på en institution har jag det betydligt softare i vardagen.

Okej, jag skjuter upp spärrvaktskarriären lite till då

MVH hon som klarade statistikkursen på första försöket!

Doktorandformaliakurs

Läraren: så vad händer med de 10% som hoppar av?

Kvinna i publiken: de blir väl gravida.

Å så skrattar alla i salen inklusive läraren.

Statistiken och jag

Kan det bli en storsäljare om jag skriver den boken?

Tre kursdagar av tio passerade. Har ägnat lördag e-m, lördag kväll å sön lunch åt att repetera å gå igenom. Har ställt mina dummaste frågor till solrosen. Som t ex när jag gjort räknefelet -4*-4 = -16 å inte upptäckte felet själv. Eller när jag inte förstår mattespråkets symboler. 

Nu har jag en lista med frågor kvar (säkert dumma de med) till lärarna imorgon. Imorgon när vi naturligtvis ska gå vidare å så hamnar jag med all säkerhet direkt efter igen. 

Alltså, jag har ju nåt slags litet hobbyintresse för det här. Jag förstår ju delvis varför man vill syssla med statistik. Men jag verkar ha nån mental barriär som gör att det inte faller sig det minsta naturligt för mig att ta in eller förstå.