I somras skrev jag så här i ett mail:
Hoppas jag får en medgörlig bebis som sover på nätterna, har förutsägbar dygnsrytm samt gillar att vara med på möten!
Och vet ni vad? Det var precis vad jag fick!
Idag ammade/jollrade sig bebisen igenom ett personalmöte i en aula för att sen sova i sin vagn medan jag jobbade en timme. Han vaknade först när folk i matsalen applåderade ett sjungande Luciatåg lite väl högt.
fredag 13 december 2013
torsdag 12 december 2013
Årlig uppföljning
Nu har jag varit registrerad doktorand i ett år. Så igår var det dags för min handledare och mig att ha formell avstämning. Allt går enligt planen eller bättre. Utom det lilla avbräcket att jag fick en bebis mitt i. Men vad gör väl det? Bebisar beställer en inte. Och forska går att göra resten av livet.
Förresten är bebisen sjuk för första gången. Hosta, feber, snor och markant minskad matlust. Så den här veckan har jag mest tillbringat i soffan. Bland annat med att titta på Nelson Mandelas minnesstund och Nobelsändningarna. Har glömt vem det var nu men nån av årets pristagare sa att hen (hehe, vem försöker jag lura, klart att det är en HAN) aldrig skulle ha klarat konkurrensen och fått forskningsanslag idag.
På samma sätt sa min forskargruppsledare en gång att han, när han själv doktorerade, kunde ha full koll på alla publiceringar inom sitt forskningsområde genom bibliotekets bevakningslistor. Idag skulle han inte ha en chans. Men, lade han till, att forska är ändå att "stand on the shoulders of giants" så det finns inget alternativ till att ha koll på allt som gjorts tidigare. ALLT. Och så bytte han ämne. Och jag och de andra doktoranderna fick lite mer ångest.
Ett år passerat. Plus de där kurserna och alla förberedelser jag hoppas kunna räkna in. Så om sisådär ett år borde det vara dags för halvtidskontroll trots bebisavbrottet. Vilket kul år det har varit. Vilket kul år det ska bli!
Förresten är bebisen sjuk för första gången. Hosta, feber, snor och markant minskad matlust. Så den här veckan har jag mest tillbringat i soffan. Bland annat med att titta på Nelson Mandelas minnesstund och Nobelsändningarna. Har glömt vem det var nu men nån av årets pristagare sa att hen (hehe, vem försöker jag lura, klart att det är en HAN) aldrig skulle ha klarat konkurrensen och fått forskningsanslag idag.
På samma sätt sa min forskargruppsledare en gång att han, när han själv doktorerade, kunde ha full koll på alla publiceringar inom sitt forskningsområde genom bibliotekets bevakningslistor. Idag skulle han inte ha en chans. Men, lade han till, att forska är ändå att "stand on the shoulders of giants" så det finns inget alternativ till att ha koll på allt som gjorts tidigare. ALLT. Och så bytte han ämne. Och jag och de andra doktoranderna fick lite mer ångest.
Ett år passerat. Plus de där kurserna och alla förberedelser jag hoppas kunna räkna in. Så om sisådär ett år borde det vara dags för halvtidskontroll trots bebisavbrottet. Vilket kul år det har varit. Vilket kul år det ska bli!
torsdag 10 oktober 2013
"Det finns i dag handledare som tycker att det är slöseri med tid att ta en fika"
Läsvärt om kvinnliga doktorander å deras förutsättningar.
OBS att jag överlag känner mig som undantaget som bekräftar regeln. Eftersom jag inte sitter på en institution har jag det betydligt softare i vardagen.
OBS att jag överlag känner mig som undantaget som bekräftar regeln. Eftersom jag inte sitter på en institution har jag det betydligt softare i vardagen.
torsdag 30 maj 2013
onsdag 29 maj 2013
Doktorandformaliakurs
Läraren: så vad händer med de 10% som hoppar av?
Kvinna i publiken: de blir väl gravida.
Å så skrattar alla i salen inklusive läraren.
söndag 7 april 2013
Statistiken och jag
Kan det bli en storsäljare om jag skriver den boken?
Tre kursdagar av tio passerade. Har ägnat lördag e-m, lördag kväll å sön lunch åt att repetera å gå igenom. Har ställt mina dummaste frågor till solrosen. Som t ex när jag gjort räknefelet -4*-4 = -16 å inte upptäckte felet själv. Eller när jag inte förstår mattespråkets symboler.
Nu har jag en lista med frågor kvar (säkert dumma de med) till lärarna imorgon. Imorgon när vi naturligtvis ska gå vidare å så hamnar jag med all säkerhet direkt efter igen.
Alltså, jag har ju nåt slags litet hobbyintresse för det här. Jag förstår ju delvis varför man vill syssla med statistik. Men jag verkar ha nån mental barriär som gör att det inte faller sig det minsta naturligt för mig att ta in eller förstå.
måndag 28 januari 2013
När jag känner att jag borde ha jobbat över...
...gäller det att hitta ron å lugnet i att platsen bredvid sandlådan är lika viktig som kontorsstolen i långa loppet.
Forskargruppsmötet förra veckan
En annan doktorand ska presentera sin forskarplan. Jag förstår att det absolut inte varit nån enkel dans på rosor för honom utan han har fått byta spår betydligt mer radikalt än jag själv fick inledningsvis. Oklart vad som hänt med ursprungsplanen. Men precis som när han presenterade sin första plan är det stående ovationer i rummet. Äldre forskare (män) som lovordar å skrattar å skämtar. Naturligtvis en hel del bra å krångliga frågor också. Men mycket mer av ett samtal än en granskning.
När nån säger att det är en tight tidsplan i vår svarar en annan att det behöver vi inte vara oroliga för när det gäller den här personen. Han levererar å har stor kapacitet.
Så får doktoranden frågan på slutet:
- Vad är dina största utmaningar?
Å jag minns inte vad han svarar. Men jag minns vad jag tänkte att mitt eget svar på en sån fråga är:
1. Virus å bakterier på förskolan som gör att jag måste VAB:a/själv blir sjuk.
2. Att jag aldrig kan göra snäva tidsplaner å visa att jag har kapacitet å leverera å sitta sist kvar på kontoret. För jag har två, snart tre, personer till att ta hänsyn till som jag vill träffa åtminstone en stund varje kväll.
3. Att nåt med själva forskningen inte går som planerat å att jag inte har möjlighet att jobba jobba jobba för att rätta till det pga. nummer 1 å 2.
När nån säger att det är en tight tidsplan i vår svarar en annan att det behöver vi inte vara oroliga för när det gäller den här personen. Han levererar å har stor kapacitet.
Så får doktoranden frågan på slutet:
- Vad är dina största utmaningar?
Å jag minns inte vad han svarar. Men jag minns vad jag tänkte att mitt eget svar på en sån fråga är:
1. Virus å bakterier på förskolan som gör att jag måste VAB:a/själv blir sjuk.
2. Att jag aldrig kan göra snäva tidsplaner å visa att jag har kapacitet å leverera å sitta sist kvar på kontoret. För jag har två, snart tre, personer till att ta hänsyn till som jag vill träffa åtminstone en stund varje kväll.
3. Att nåt med själva forskningen inte går som planerat å att jag inte har möjlighet att jobba jobba jobba för att rätta till det pga. nummer 1 å 2.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)