Bästa betyget 4-ever and ever

Statistikern: vem har skrivit den texten?

Jag: det är jag.

Statistikern: den om statistisk analys?

Jag: ja...

Statistikern: jaha, den var ju jättebra. Som om nån som verkligen kan statistik har uttryckt sig.

Det går bra nu!

Epi ii -kursen klar!

Föreläsningen för blivande läkare klar (och jag fick in både tvåvägstabuet och majoritetsmissförståndet)!

Och här sitter jag och skriver på min första artikel till avhandlingen.

Trampar på

-       Jag hittar inte min plats i livet.

-       Du kanske är en vandrare.

-       Men jag ser ju inte ens stigen.

-       Man får trampa sin egen stig.

(Chris Forsne citerar Christina Lilienstierna och hennes mormor i P1 morgon 25/9/2014)

Aldrig aldrig slarva

Har gjort en massa liknande analyser och börjar känna att jag vet precis vad de ska visa när jag går igenom de olika excelarken. Jag VET att det inte kommer vara skillnader mellan respondenterna utifrån utbildningsnivå på den här frågan heller. Till exempel. Det är lockande att skriva det utan att kolla efter.

Men så gör ingen bra forskare. Eller hur!?

Jag tänker på forskarna som i åratal försökte få celler att föröka sig. Och så plötsligt plötsligt hände det. Idag är HeLa-cellerna världsberömda. (Läs boken om du inte redan gjort det. Och den här reflektionenför den delen.)

Så det är bara att fortsätta, kolla, kolla, granska, kolla igen, jämföra, dubbelkolla, be någon annan dubbelkolla och så hela tiden fråga mig själv: Är detta rimligt? Hur kan vi tolka och förstå det här? Vilket är viktigt och bör lyftas fram?

Är det något jag inte ska göra så är det att slarva med något bara för att det är tidskrävande. Det får ta den tid det tar. Det ska ju bli bra. Hur ska jag annars få nåt nobelpris?

Med risk för att jinxa

I somras skrev jag så här i ett mail:

Hoppas jag får en medgörlig bebis som sover på nätterna, har förutsägbar dygnsrytm samt gillar att vara med på möten!

Och vet ni vad? Det var precis vad jag fick!

Idag ammade/jollrade sig bebisen igenom ett personalmöte i en aula för att sen sova i sin vagn medan jag jobbade en timme. Han vaknade först när folk i matsalen applåderade ett sjungande Luciatåg lite väl högt.

Årlig uppföljning

Nu har jag varit registrerad doktorand i ett år. Så igår var det dags för min handledare och mig att ha formell avstämning. Allt går enligt planen eller bättre. Utom det lilla avbräcket att jag fick en bebis mitt i. Men vad gör väl det? Bebisar beställer en inte. Och forska går att göra resten av livet.

Förresten är bebisen sjuk för första gången. Hosta, feber, snor och markant minskad matlust. Så den här veckan har jag mest tillbringat i soffan. Bland annat med att titta på Nelson Mandelas minnesstund och Nobelsändningarna. Har glömt vem det var nu men nån av årets pristagare sa att hen (hehe, vem försöker jag lura, klart att det är en HAN) aldrig skulle ha klarat konkurrensen och fått forskningsanslag idag.

På samma sätt sa min forskargruppsledare en gång att han, när han själv doktorerade, kunde ha full koll på alla publiceringar inom sitt forskningsområde genom bibliotekets bevakningslistor. Idag skulle han inte ha en chans. Men, lade han till, att forska är ändå att "stand on the shoulders of giants" så det finns inget alternativ till att ha koll på allt som gjorts tidigare. ALLT. Och så bytte han ämne. Och jag och de andra doktoranderna fick lite mer ångest.

Ett år passerat. Plus de där kurserna och alla förberedelser jag hoppas kunna räkna in. Så om sisådär ett år borde det vara dags för halvtidskontroll trots bebisavbrottet. Vilket kul år det har varit. Vilket kul år det ska bli!

"Det finns i dag handledare som tycker att det är slöseri med tid att ta en fika"

Läsvärt om kvinnliga doktorander å deras förutsättningar.


OBS att jag överlag känner mig som undantaget som bekräftar regeln. Eftersom jag inte sitter på en institution har jag det betydligt softare i vardagen.

Okej, jag skjuter upp spärrvaktskarriären lite till då

MVH hon som klarade statistikkursen på första försöket!

Doktorandformaliakurs

Läraren: så vad händer med de 10% som hoppar av?

Kvinna i publiken: de blir väl gravida.

Å så skrattar alla i salen inklusive läraren.

Statistiken och jag

Kan det bli en storsäljare om jag skriver den boken?

Tre kursdagar av tio passerade. Har ägnat lördag e-m, lördag kväll å sön lunch åt att repetera å gå igenom. Har ställt mina dummaste frågor till solrosen. Som t ex när jag gjort räknefelet -4*-4 = -16 å inte upptäckte felet själv. Eller när jag inte förstår mattespråkets symboler. 

Nu har jag en lista med frågor kvar (säkert dumma de med) till lärarna imorgon. Imorgon när vi naturligtvis ska gå vidare å så hamnar jag med all säkerhet direkt efter igen. 

Alltså, jag har ju nåt slags litet hobbyintresse för det här. Jag förstår ju delvis varför man vill syssla med statistik. Men jag verkar ha nån mental barriär som gör att det inte faller sig det minsta naturligt för mig att ta in eller förstå. 

När jag känner att jag borde ha jobbat över...

...gäller det att hitta ron å lugnet i att platsen bredvid sandlådan är lika viktig som kontorsstolen i långa loppet.

Forskargruppsmötet förra veckan

En annan doktorand ska presentera sin forskarplan. Jag förstår att det absolut inte varit nån enkel dans på rosor för honom utan han har fått byta spår betydligt mer radikalt än jag själv fick inledningsvis. Oklart vad som hänt med ursprungsplanen. Men precis som när han presenterade sin första plan är det stående ovationer i rummet. Äldre forskare (män) som lovordar å skrattar å skämtar. Naturligtvis en hel del bra å krångliga frågor också. Men mycket mer av ett samtal än en granskning.

När nån säger att det är en tight tidsplan i vår svarar en annan att det behöver vi inte vara oroliga för när det gäller den här personen. Han levererar å har stor kapacitet.

Så får doktoranden frågan på slutet:
- Vad är dina största utmaningar?

Å jag minns inte vad han svarar. Men jag minns vad jag tänkte att mitt eget svar på en sån fråga är:

1. Virus å bakterier på förskolan som gör att jag måste VAB:a/själv blir sjuk.
2. Att jag aldrig kan göra snäva tidsplaner å visa att jag har kapacitet å leverera å sitta sist kvar på kontoret. För jag har två, snart tre, personer till att ta hänsyn till som jag vill träffa åtminstone en stund varje kväll.
3. Att nåt med själva forskningen inte går som planerat å att jag inte har möjlighet att jobba jobba jobba för att rätta till det pga. nummer 1 å 2.

Skönt att inte alla har stora A i allt

Ropar hej!

Ni kan titulera mig doktorand i fortsättningen. I sisådär fyra år. Inte mycket längre än så hoppas jag. Sen blir det doktor.

Det hårda arbetet har redan börjat och jag hoppas att det blir åtminstone en termin tillgodoräkning av kurser å studieplanering. Men nu kan det liksom börja "på riktigt" för jag har det på papper (well mail) och min plan är godkänd.

Ropar inte hej

Men det finns indikationer på att jag kan ha tagit mig igenom det där nålsögat. Kan ha. Jag tar inte ut nån seger i förskott. Men ett avslag som följd till det beröm jag fick för min presentation igår skulle faktiskt klinga rätt illa. Illa.

Behöver en bibblo

En vet att nåt inte står helt rätt till med ens söktermer när tidskriftsbevakningen ger såna här resultat:

Impact of wheel running on chronic ethanol intake in aged Syrian hamsters.

Brager AJ, Hammer SB.

Physiol Behav. 2012 Sep 25. pii: S0031-9384(12)00310-1.

Jag trodde jag prenumererade på nåt med hiv å män.

Om jag nånsin kommer fram till Samarkand

Ni vet återvändsgränden jag skrev om. Så djupt långt in i en sån nu. Kastad in med buller å bång.

Tur att jag har så fina kollegor. Tur det mitt i allt.

Otur att jag läst fel å är en halvtimme sen till förskolan.

Som vanligt

Så, då är ordningen återställd å det blir en herre på täppan efter nyår. Hamsten fick 57 av 83 röster. Anders heter han. Såklart. Anders är det säkraste kortet för framgång precis som vanligt. 

Följer - men inte med så värst mycket spänning - rekryteringen av prorektor som nu startar. Räknar med en hög män som kandidater även där.

Ledamötrna i styrgruppen för rekrytering är hälften män å hälften kvinnor. Det är förstås skit samma för deras kön säger inget om deras genusmedvetenhet eller vilja att uppnå en god representation i ledarskapet (eller jämställdhet i allmänhet för den delen).

Å på måndag börjar årets nobelpriser att tillkännages. Zzzzzz....

Återvändsgränder

Jag fick en bild framför ögonen häromdan. Av hur mitt forskande känns hittills. Ungefär så här:

Om huvudvägen är vägen till disputation. Då är jag mest inne å irrar på en massa återvändsgränder vid sidan av än så länge. 

För övrigt borde jag nog inte ha ritat huvudvägen sådär spikrak utan snarare slingrig å kuperad. 

Well. Vi kan väl för enkelhetens skull säga att jag kommit ut från nån av gränderna igen åtminstone. Å att det kanske faktiskt kan vara bra att besöka såna med. 

Den där karriären

Den tar sig nya former. Istället för att ha två arbetsgivare kommer jag till hösten att jobba enbart på myndigheten. Å så får jag forska som en del av min tjänst där. Istället för att delvis sitta på KI.

Fördelar: Mindre meck med tidrapportering å sånt. Högre lön.

Nackdelar: Ingen konkret avsatt tid som myndigheten inte kan beordra mig att göra saker på. Sannolikt svårt att själv sätta gränser för möten etc.