Nu har det hänt igen. Jag har suttit i ett rum där män mellan 30 å 60 år pratade, bekräftade å berömde varann som i nåt slags klubb för inbördes beundran. Medan andra halvan av rummet bestod av män med utländsk bakgrund å unga svenska kvinnor. Å det var som om männen inte märkte att vi var där. För dem utgjorde vi bara en publik.
För att ge er en bild:
- En av dem citerade böckerna Heart of Darkness (Conrad) och The Plague (Camus) i sin avhandling.
- En av dem pratar å pratar å pratar om hur han älskar att lyfta fram andra. Men avbryter så fort nån annan säger nåt.
- En av dem skriver lappar till andra å skickar runt i rummet under pågående möten.
Note to self: om det nånsin blir en avhandling, gör inga fåniga acknowledgements till Kentskivor å citera inte Edith (om hon inte, när hon väl lärt sig prata, säger nåt riktigt jävla smart förstås å det lär hon förvisso göra men antagligen har det inte alls att göra i en avhandling).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar