Nåt som skiljer sig åt mellan min gamla å nya arbetsplats är synen på arbetsmiljö. På myndigheten har vi höj- å sänkbara bord, superduperstolar, speciallampor, IT-hjälpmedel, ljuddämpande textilier å välkalibrerad luftkonditionering. Å då är det ändå en himla massa klagomål eftersom vi jämför med hur det var på gamla myndigheten där vi hade vansinnigt mycket fräschare kontor med sjöutsikt å alla hade egna rum. På myndigheten blir folk kränkta om det talas om att dela rum. Där rings det in ergonomer som ställer in stolar. Själv var jag himla glad över att få köpa en svankkudde när jag hade preggoryggont å det var bara att komma med kvittot till administratören.
På nya jobbet sitter vi snart sju personer i ett rum med lysrör i taket å utan synlig ventilation. Handtagen är bortskruvade från fönstren av larmskäl. Var å en har bord, hylla å nätverkskabel. Det finns bara fyra stolar i rummet å när administratören visade mig hit sa hon: jag hoppas stolen är hel. Här är folk glada över att få en arbetsplats, ett passerkort å tillgång till en kaffemaskin. På sikt går det att avancera till ett eget "bås" sägs det.
Jag fick ingen fönsterplats men det kan kvitta lika. Jag ser ändå alla tre fönster från min plats. Där utanför cyklar studenter bredvid en gräsmatta. Löven börjar falla från träden. Å tvärsöver vägen slingrar knallröda lönnlöv på en brun tegelfasad. Tegel är mitt favoritbyggmaterial. Jag har ett hörn å största hyllan. Italienaren hämtade kaffe åt mig å bjöd på kaka som jag dock avböjde av lchf-skäl. Det luktar lite unket å jag hoppas att det inte är mögel. Å det är nåt alldeles särskilt med att vara en del av universitetsvärlden igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar